Ska snart kila till sängs.
Men idag har jag jobbat 10-19.
Robin hämtade mamma efter hon slutat jobbet sen kom dom till mitt jobb.
Vi åkte och åt middag sen hjälpte vi mamma och storhandla.
Tänkte att jag inte skulle följa med upp när vi lämnade mamma.

Men jag var tvungen för jag saknade Anders för mycket.
Men vilken chock jag fick när jag såg honom vart så rädd.
Han har legat på sjukhus i typ 12 veckor och magrat så jag vet inte vad.
Han kan inte gå själv utan måste ha en rullstol eller rulator.

Men jag klarade det, men det var för att saknaden var för stor.
Kan lova er att det var jobbigt.

Tror inte han klarar av att sitta vid datorn och läsa detta men om man gör de så ska han veta att jag saknar honom.
Och han är en av de mest underbara människorna jag känner.


Nä dags att torka tårarna och borsta tänderna i morgon är det en ny dag.